Jag har ett "bra" liv!..

Jag har ingenting att göra, kul va -.- Hmmh, rätt kul liv man har egentligen. Ibland tänker jag att det skulle vara ganska skönt om jag inte fanns alls, då skulle jag slippa alla de här problemen som jag har och som jag snart inte orkar med längre.

Jag visar ingenting på utsidan, men på insidan mår jag skit!.

Egentligen är det ingen som vet dehär, för dom ser det inte jag är liksom helt normal i skolan åh så, men hemma är jag absolut helt annorlunda. Mest sitter jag inne på mitt rum hela dagarna och gör inte ett skit, jag pratar nästan aldrig med någon, är allmänt deppig.

& När jag ser vad alla andra skriver åh säger till varandra åh de så mår jag inte direkt bättre, närmare sämre. Typ alla har de så bra, och har massor av kompisar åh allt dedär (som jag självkart inte har) usch pallar inte ens tänka på´t.

Förut skrev den s.k Bögen till mig på msn, jag försökte verkligen att verka vara glad, men lyckades inge vidare, han tyckte nog att det va ngt fel på mig. Men den här gången var han iallafall snäll, fast han ljög säkert som vanligt.

De känns som om alla mina "kompisar", (lr ah vad dom nu är.. jag vet inte) bara låtsas vara det i början, sen tycker dom väl typ att jag är för ful, eller tråkig lr nåt och skriver aldrig till mig längre, utan det är isf jag som får ta kontakt, sen så är dom bara snälla och svarar för att jag ska tro att dom gillar mig. Sen slutar konversationen efter ungefär 2 - 3 minuter.

Men de finns såklart några, ungefär 2 st som är riktiga kompisar.. de enda riktiga som verkligen bryr sig. Emilia & Annelie. Ni betyder mest, skulle aldrig klara det här utan er. <3

Alla andra bryr sig egentligen inte ett skit, bara om varandra.

Mmmm. jag sa ju att jag hade ett bra liv! eller hur.